C.
Och så var det, det här med att se men inte röra.
Ofrivilligt. Väldigt länge.
Orkidén man fick för en evighet sedan av någon man inte minns.
Den har blommat i all sin prakt flera gånger.
Varje gång har man sträckt sig fram för att bryta av en blomma och lägga i sin öppna handflata.
Varje gång har man sett en anledning till varför man inte ska göra det, vilket alltid slutat med att man nöjt sig med att smeka blomman ömt innan den ramlade av igen.
För det gör den alltid.
Nu hade jag bestämt mig.
Den skulle bli min.
Få ligga och vila i min handflata.
Men än en gång gled chansen mellan mina hala fingrar.
Knoppen bröts av och trillade till marken innan den hann slå ut helt.
Det blev inga vackra kronblad i min handflata denna gången heller.
Det enda jag kan tänka på är att växten börjar bli gammal.
Kommer jag lyckas hålla den vid liv till nästa blommning?
Jag kan vänta.
<3
Ofrivilligt. Väldigt länge.
Orkidén man fick för en evighet sedan av någon man inte minns.
Den har blommat i all sin prakt flera gånger.
Varje gång har man sträckt sig fram för att bryta av en blomma och lägga i sin öppna handflata.
Varje gång har man sett en anledning till varför man inte ska göra det, vilket alltid slutat med att man nöjt sig med att smeka blomman ömt innan den ramlade av igen.
För det gör den alltid.
Nu hade jag bestämt mig.
Den skulle bli min.
Få ligga och vila i min handflata.
Men än en gång gled chansen mellan mina hala fingrar.
Knoppen bröts av och trillade till marken innan den hann slå ut helt.
Det blev inga vackra kronblad i min handflata denna gången heller.
Det enda jag kan tänka på är att växten börjar bli gammal.
Kommer jag lyckas hålla den vid liv till nästa blommning?
Jag kan vänta.
<3
Kommentarer
Trackback
